Cosima Lamberth skapar musik som Cosima Olu och släpper idag sin nya singel ”Ön”. Debuten kom 2015 och sedan dess har artisten gett oss flertalet hits som andas både retro och kreativ soul. Hon har även hunnit turnera med flera namn inom den svenska artisteliten så som Miriam Bryant, Seinabo Sey och Tommy Körberg. Svensk-tyska Cosima kommer ursprungligen från Malmö men är numera bosatt i Stockholm. Popsorl har fått byta några ord med den uppmärksammade artisten, producenten och låtskrivaren i samband med det nya släppet.
Hej och grattis till släppet! Vad handlar “Ön” om? Jag blir nyfiken på betydelsen bakom titeln!
– Hej och tack! ”Ön” är andra singeln från mitt kommande album. Titeln syftar på en fysisk plats och är en metafor. Den fysiska platsen är där jag har skrivit större delen av musiken på albumet, en ö som ligger i Norrtäljeskärgård. Låten beskriver den isolerade känslan jag får när jag är på ön. Isolering i någon typ av positiv bemärkelse, den ger mig möjlighet att känna mig närvarande och reflekterar över var jag är på väg i livet. Ön är alltså en reflektion över tillvaron.
Hur har den kreativa processen för låten sett ut?
– Melodin och texten kom snabbt till mig. Jag hade satt upp datorn, monitorerna och min synth precis framför fönstret och såg bara den lummiga naturen och havet längre bort. Miljön kanske gjorde att texten beskriver nån typ av reflektion med mig själv. Klyschigt kanske men jag älskar att avskärma mig och stänga av mobilen när jag skriver. Blir liksom inte distraherad av något då, vilket känns asskönt! När skalet på låten fanns så visste jag snabbt vilka musiker jag ville skulle vara med på låten. Petter Olofsson på bas, Erik Moberg på stråk och Oscar Johansson på synth. Jag gillar odynamiska, nästan lite stiffa skitiga trummor men då krävs också dynamik ifrån resten i produktionen. Japp, typ så gick det till.
Verkligen, ibland behöver man koppla bort allt. Och slutresultatet är fantastiskt! På samma tema, vilken är den optimala miljön att skriva musik i enligt dig?
– Haha, lätt svar ön. Nämen, det viktiga för mig är att jag får sitta och skriva i en trygg miljö. När jag inte skriver på ön så sitter jag på Oda Studios i Stockholm, som är ett studiokollektiv som jobbar för en jämställd musikbransch. Där träffar jag andra musikkreatörer och vi ger varandra pepp och utbyter massa kunskap.
Underbart! Skriver du helst själv eller med andra?
– Hittills har jag skrivit mest själv. Jag ville utmana mig med albumet – tro på mina idéer och på min förmåga att fixa det själv. Jag har skrivit och producerat nästintill all musik på plattan, alltså 12 låtar, och jag känner mig riktigt stolt faktiskt. Visst, i efterhand så finns det väl alltid något man hade kunnat göra annorlunda men i det stora hela är jag supernöjd. Däremot känner jag en längtan att skriva nytt och att jobba med fler musiker. Oavsett hur många som är involverade i processen är det viktigt för mig att ha stor inverkan på musiken och behålla min musikaliska riktning.
Jag förstår helt! Du är uppväxt i Malmö, men bor numera i Stockholm. Hur tycker du att musikscenen i de olika städerna skiljer sig åt?
– Yes, stämmer! Hmm, jo men enligt mig så är Malmöscenen kanske lite bredare genremässigt. Sen känns det som att det finns fler mindre venues i Malmö. Samma kväll kan det vara fullt ös med ska på Moriska, ett
jazzjam på Ost & Vänner och indiepop på Plan B. I Stockholm har jag än så länge inte hittat samma mångfald vad gäller genrer. Men några ställen känns superöppna till olika typer av akter, typ Musslan och Landet.
Du har växt upp i ett musikaliskt hem. Speglas musiken som funnits i din familj i den musik du gör nu och isåfall hur?
– Jo men det tror jag. Mina föräldrar var båda pianister, mamma klassisk och pappa jazz. Vi hade en flygel och ett piano stående i samma rum och massa andra olika instrument hängandes på väggarna. Det fanns också en väldig massa vinyler som spelades så snabbt ingen av oss barn övade på våra instrument. Oscar Pettersson, Whitney Houston, Operan Carmen, Stevie Wonder, Arvo Pärt och Bach. Jag kommer på mig själv att jag sällan tänker i genre utan jag skriver den musiken som jag har i huvudet för tillfället. Jag blir inspirerad av så mycket olika musik och det tror jag framför allt att jag har fått med mig hemifrån.
Vad lyssnar du själv helst på för musik?
– Just nu är det mycket Kiefer, Joni Mitchell, Ama Lou, Sufjan Stevens och en norsk artist som heter Ivan Ave. Jag skulle kunna bli mycket bättre på att snappa upp ny musik men jag återkommer ofta och gärna till mina guldkorn som inte går att leva utan.
En härlig blandning! Ja, men visst blir det ofta så. Och vad händer framöver för dig?
– Jag jobbar för fullt inför albumet. ”Ön” är mitt andra släpp och den tredje singeln kommer i början på oktober. Jag försöker alltid hitta på något visuellt i samband med varje släpp så jag jobbar mycket med det just nu. Till ”Ön” kommer det en live session som jag ser mycket fram emot att få dela med mig av. Den är en one take- alltså inga pålägg, inget redigerat. Jag saknar att spela live alltså! Men yes, albumet kommer i november så det är fullt fokus på det. I vår vore det så kul att komma ut att spela med musiken. Hoppas på det!
Vi håller tummarna. Slutligen, kan du tipsa Popsorls läsare om tre låtar som ingen får missa?
– Tried Up med Ama Lou, Both Sides Now med Joni Mitchell (den senare versionen med orkester på Both
Sides Now-plattan) och Get Your Grown Man On med Damn!.
Cosima Olu finns att följa på Instagram och Facebook. Du lyssnar på den nya låten nedan.