by Tiger & Träden, eller Jonathan Lundén som han egentligen heter, släpper idag sitt första album på svenska. Artisten beskriver själv ”Jag är här nu” som sitt ärligaste verk hittills. Med låtar som handlar om att söka och finna kärleken och genom den även sig själv, förpackade i genuina och indiedoftande produktioner, förtjänar albumet definitivt en lyssning eller två. Artisten har tidigare släppt två album på engelska som Tiger & the Trees, men det svenska formatet har gjort rum för fler dimensioner i låtskriveriet. Popsorl har bytt några ord med Jonathan som berättar mer om hur det varit att skriva på svenska, om kärleken till ljud och acceptans.
Grattis till ditt släpp! Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att skriva ”Jag är här nu” på svenska?
– Jag tror att mitt låtskriveri på svenska länge satt fast i en kravbur. När jag skrev på engelska var jag fri och obegränsad men när det kom till svenska hade jag satt upp begränsningar för mig själv. Tänkte att svensk pop måste låta såhär och sådär och fick kramp när jag försökte få låtarna att passa in i den ramen. Då blev det svårt och krystat. När jag insåg att jag kan göra svensk pop på mitt sätt, precis hur jag vill, började låtarna strömma ur mig och då var jag redo att göra ett svenskt album.
Vad är den största skillnaden mellan att skriva på engelska och svenska enligt dig?
– Att skriva på engelska är som att springa naken genom en skog. På svenska är det som att springa naken genom ICA Maxi.
Du skulle från början bli fotbollsproffs men en rosaglittrande gitarr fick dig att ändra spår. Kan du inte berätta mer om hur övergången från sportvärlden till musikvärlden var?
– Där jag växte upp spelade alla fotboll. Allas dröm var att bli fotbollsproffs. Jag minns när jag kanske var 15 och insåg att det aldrig skulle hända. Det var tungt faktiskt. Under identitetskrisen som följde hittade jag min lillasysters, som nämnt rosaglittrande, kulturskolegitarr hemma i källaren. Jag hade spelat mycket Guitar Hero och tänkte att jag kanske ska testa att spela gitarr på riktigt också. Någonting med det måste ha känts bra för sen spelade jag varje dag. Fotbollsproffs-drömmen byttes mot att bli rockstjärna och musik blev hela livet. Det gick snabbt. Som att jag kom inom strålningsradien hos en magnetisk motpol och sögs iväg. Ringde tränaren en tid senare och sa att jag nog inte ville spela mer fotboll. Han sa okej. Sen la vi på.
Jag läste att du bland annat tagit promenader i skogen för att samla ljud till skivan. Hur tänker du kring ljud i dina produktioner?
– Jag gillar ljud. Alla ljud. Och innan jag börjar spela in en låt brukar jag alltid ta mig tid att fundera över hur jag vill forma ljudbilden för just den låten. Vissa ljud färgar ljudbilden mycket och andra mindre. Det är mycket som att måla en tavla. Varje litet färgval skapar till slut helheten. I skogen finns många ljud och de flesta av dem ljuden är väldigt tilltalande för oss människor. Det är ljud som skapar känslor och det är användbart. På albumets glada låtar ligger det fågelkvitter i bakgrunden till exempel. För att förstärka känslan. Och på de ledsna låtarna finns det bland annat regn med. Det är sådana detaljer jag gillar och som jag tror har stor betydelse för lyssningsupplevelsen.
Och vilket är ditt favoritljud?
– Som sagt gillar jag alla ljud. Men kraften av en cello gör mig alltid knäsvag. Det eller ljudet när man trampar på ett torrt löv.
Du beskriver “Jag är här nu” som ditt ärligaste verk hittills. Hur har den kreativa processen sett ut för skivan låtskrivarmässigt?
– Låtarna till albumet har kommit under en tid i mitt liv som har varit full av känslor. Jag har varit både gladare och ledsnare än någonsin tidigare. Låtskriveriet har färgats efter min känslomässiga berg-och-dalbana och albumet i sig är nog ganska spretigt rent textmässigt. I ena låten sjunger jag att allt är bra och i nästa låt är det misär liksom. För det är så jag upplevt min tillvaro. Men enhetligt är att det handlar om kärlek och hur den både är det bästa och det värsta som finns.
Du har berättat att acceptans varit ledstjärnan för albumet, och att det är okej att inte vara helt perfekt hela tiden. Det känns ofta som att det ställs krav på artister att vara just perfekta, hur ser du på det?
– Jag känner många låtskrivare, producenter och artister som skapar helt fantastisk musik, men som aldrig vågar ta steget att släppa taget och låta andra höra den. Det tycker jag är synd och jag tror att det är just på grund av kraven som ställs på varje individ i dagens samhälle, inte bara inom musik. Jag var länge också låst i kravet att vara perfekt och många låtar som jag jobbade länge med, och som jag i efterhand insett var jättebra, hamnade i papperskorgen. När jag jobbade med detta albumet sa jag till mig själv, “Jonathan, ha kul, gör exakt den musik du känner för, skit i om andra gillar det eller inte” och med den inställningen kom kreativiteten som en flodvåg. Det är konstigt att ordet perfekt ens existerar, för ingenting är ju perfekt, och om något ens vore det tror jag inte att jag hade tyckt om det.
Tycker du att den svenska musikscenen behöver mer av något?
– Den Svenska musikscenen tycker jag är jättebra, det finns många artister just nu som släpper helt underbar svensk musik och dessutom finns en stor härlig mångfald, de flesta har sitt egna sound och det tycker jag är kul. Terra, Hanna Järver, Karakou, Linus Hasselberg, Underbara Ingenting, Riga Tiger, Ida Staake, Svenska Björnstammen, Panda da Panda för att nämna några svinbra. Håkan också såklart. Svårt att säga vad jag vill se mer av för jag tycker nog det mesta finns där om man letar, jag känner mig ganska nöjd.
Vad händer härnäst för dig?
– Efter att jag släppt och firat ”Jag är här nu” ska jag göra klart mitt tredje album på engelska under mitt andra artistnamn Tiger & the Trees. Jag har spelat in det under sommaren tillsammans med två supergrymma producenter, Johannes Carlsson från rockbandet The Hawkins och Simon Bäckström som är mer känd som producenten We Hate Simon, så det ska bli superkul att sätta mig och pilla med det. Sen hoppas jag att pandemin tar slut så att jag kan spela live igen, både som Tiger & Träden och Tiger & the Trees.
Spännande, jag kommer definitivt att följa dig. Och slutligen, kan du tipsa Popsorls läsare om 3 låtar som ingen får missa?
– Jag kan tipsa om 1000. Men tre som kom upp direkt var Hero med Michael Kiwanuka, I like to Dance med Alex the Astronaut och Underbara saker kommer hända oss med Terra!
Du lyssnar på Tiger & Trädens svenska debutalbum nedan. Artisten finns även att följa på Instagram och Facebook.
