by När Linn Grins från Raketklubben och Malte O’Reilly från Äventyret för flera år sedan var ett par började de skriva en låt tillsammans. Att den sedan flera år efter uppbrottet skulle färdigställas och bli en superhit var kanske inte på någons radar då. Idag släpps den ärliga, svängiga duetten Is i magen/Is i hjärtat, en indiepop-låt som känns. I ett digitalt möte berättar Linn och Malte bland annat om hur det är att släppa musik med sitt ex, husgudar som inspirerat deras musicerande, om att flytta från en småstad till en storstad och om vad den nya låten betyder för dem. Stämningen mellan de två Dala-sprungna musikerna vittnar om att även om ett romantiskt förhållande tar slut kan relationen utvecklas till något bättre, en fin vänskap som i det här fallet även lett till ett snyggt musiksamarbete.
Så kul med ett gemensamt släpp! Hur känns det?
Malte: För min del känns det skönt att vara aktuell.
Linn: Jag tycker att det känns kul. Vi har aldrig gjort något samarbete så förut, så det blir verkligen en ny grej.
Hur involverade har era respektive bandmedlemmar varit i processen?
Linn: De kom in senare. Vi började skriva låten innan vi hade band. Det är väldigt länge sedan. Sen har den låten legat i något röstmemo typ.
Ni började skriva låten när ni fortfarande var ett par. Hur kommer det sig att ni plockar upp den nu flera år senare?
Linn: Äventyret skulle flytta till Göteborg och anordnade en hejdå-spelning. Jag minns det som att vi gjorde klart den på grund av det. Malte frågade om Raketklubben kunde spela. Det var bara jag som kunde, men jag körde ändå. Vi har delat så mycket så jag ville absolut vara med. Och då kom det upp att vi har en skitbra låt, att vi kanske bara skulle göra klart den och spela den. Sen gillade vi verkligen vad det blev och bestämde oss för att spela in det. Jag tycker att det känns fint att få göra klart den tillsammans som vänner. Det har varit mer friktionsfritt att jobba som vänner än som ett par. Vi har båda alltid hållit på med musik och träffades för att vi gick estetisk linje på gymnasiet. Det var lite konkurrensaktig vibe i vår klass, och det har fullständigt gått över för oss. Så jag tycker att det var mycket lättare nu.
Malte: Förut pushade vi varandra väldigt mycket. Dels att vi gick ut och spelade tillsammans och började skriva egna låtar. Vi höll oss för oss själva på något vis. Men nu kan man vara lite ärligare på ett annat sätt.
”Jag ser tydligare i efterhand att duetten är en dialog. Vi har skrivit verserna vi själva sjunger, så det är ju som något slags samtal som pågick mellan oss.”
Hur gick det till när låten skapades och vad betyder den för er?
Malte: Linn var först med att flytta när vi var tillsammans, till Stockholm. Och jag höll mig kvar i Dalarna. Det var lite som att man försökte sätta ord på det. Det känns som att vi skrev på olika håll egentligen.
Linn: Vi har aldrig kunnat jobba så tight tillsammans, haha. Jag ser tydligare i efterhand att duetten är en dialog. Vi har skrivit verserna vi själva sjunger, så det är ju som något slags samtal som pågick mellan oss. Det var en period i livet där det hände mycket, vi valde lite olika vägar och med det kommer många frågetecken. Vad ska jag bli? Vad ska jag göra? Kan man vara ett par och fortfarande följa sina drömmar? Vi hade så stora drömmar båda två.
Malte: Jag tycker att det känns som att det är två dagböcker på olika håll.
Linn: Från min sida, som sen aldrig riktigt trivdes i Stockholm, så kan jag också se det som en kommentar eller dialog mellan Stockholm och Dalarna eller hemma och borta på något sätt. Det som är låtens genomgående tema med is i magen och att hålla tillbaka. Jag är en känslomänniska och kände mig trängd i musiksammanhanget i Stockholm. Det var ett helt annat klimat. Jag tänkte att jag behöver bo här för att kunna göra det jag vill, men jag trivs ju inte. Det är som en slags kulturkrock. Att inte fatta jargongen är så jobbigt innan man kommit in i det. Jag känner att det även handlar om en ständig kamp mellan hjärna och hjärta och att man ibland måste pina igenom saker för att det ska bli bra i längden, för att man ska få det man vill. Men gör man det för mycket så kan man hamna på en plats där man inte alls lyssnat inåt.
Ni har väl båda upplevt den känslan lite, att flytta från småstad till storstad?
Malte: Ja, gud. Det är ju något komplex man har. Jag tyckte att det var påtagligt när man växt upp och tagit studenten här, att folk tänker att man ska härifrån. Och då finns det två städer att välja mellan i princip. Vi är väl lite olika på det viset att jag blev kvar under den perioden, och i efterhand har jag tyckt om att jag var kvar. Man får också se hur en småstad kan växa. Nu bor ju Linn i Borlänge, och det känns som att du hittat rätt.
Linn: Jag kollar ju på hus! Jag vill bli rockbonde som Amanda Bergman, haha. Jag tror någonstans att det är viktigt att vara på en plats där man kan vara kreativ. För även om du är på en plats där du har alla kanaler ut och tillgång till branschen blir det bara pannkaka ändå om du inte hittar något sätt att vara kreativ i det. Någonstans handlar det ju om att hitta något man kan stå för. Jag tror vi tänker likadant, att vi vill leva med musiken hela livet.
Är ni uppväxta med samma husgudar?
Malte: Vi har ganska många gudar. Jag tror det var Linn som introducerade Mattias Alkberg för mig, och det blev ju superviktigt för min del i mitt textförfattande. Han skriver långa texter, men jag fastnade alltid för rader hela tiden och att det blev något nytt i att man inte behöver vara superduktig på att skriva en hel lyrik utan det kan vara vissa ord som prickar. Linn har också lyssnat på Säkert! och sådär. Jag gillar ju Säkert! men jag kan inte inspireras att skriva som Annika Norlin till exempel.
Linn: Jag är väldigt berättande i mitt författande och har nästan fått jobba emot det. Alla låtar kan inte bli en novell, då är det svårt att göra pop. Det känns som att Malte skriver mycket intuitivt, och det kan jag verkligen inspireras av. Det här att det ändå bara är vissa rader som fastnar, så känner jag med när jag lyssnar på musik. Det känns som att vi har inspirerat varandra och sett upp till varandra väldigt mycket under olika perioder. Jag har kunnat känna att fan, det är lite jobbigt att han är så jävla bra. Men för min del känner jag att det är borta nu, att med vänskapen kan jag unna dig allt. Och då blir det extra kul att göra det här ihop.
”Jag satt och skrev om låten igår och kom fram till att den var lite carpe diem, fast med ett frågetecken efter. Carpe diem kanske, eller?”
Hur önskar ni att er låt tas emot?
Malte: Man kan ju dra det långt, med Corona-grejen. Typ distansering, ta dig igenom det. Jag vet inte. Att ha is i magen.
Linn: Man styr ju aldrig över hur saker tas emot men jag tänker så sällan på det, för det blir ändå aldrig exakt som man tänker sig. För mig är det en ganska glad låt. Jag tror att den är lite gladare än de andra låtarna som vi släpper. Jag hoppas verkligen att den kan få bli ett sommar-anthem och att den kan ge pepp. Jag satt och skrev om låten igår och kom fram till att den var lite carpe diem, fast med ett frågetecken efter. Carpe diem kanske, eller?
Is i magen är ju ett vedertaget begrepp, men is i hjärtat är lite mer annorlunda. Hur gick tankarna när den textraden uppfanns?
Malte: Jag skulle tro att det var Linn som myntade det.
Linn: Det låter som jag, haha. För mig är det en väldigt visuell bild när man är för mycket i sina tankar och inte i sina känslor. Jag ser det som is som sprider sig från magen upp till hjärtat, att man får akta sig lite där för att inte tappa magkänslan och sin egen intuition. Jag tror generellt att vi människor gör det ganska svårt oss i livet, att vi jobbar lite mot vårt flow. Och det är lite det den handlar om, att våga säga ja. För då rullar det på och blir någon mental elektricitet.
Malte: Jag tänker också att det kan vara rädslan av att sluta bry sig. Jag kan tycka att det känns så ibland när man lever och försöker ta sig fram i livet, att det ibland känns som en styrka att inte känna saker. Och den grejen tycker jag kan symbolisera den känslan för min del.
Du tänker alltså att det ibland kan ses av samhället som att det är en styrka att inte känna?
Malte: Jag skulle säga det.
Linn: Det jag tänker är att genom att inte följa det man känner kanske man tar en lång omväg. Ibland måste man pina sig igenom grejer för att nå någonstans, men man måste också våga följa det som känns. För vi är ju människor och drömmar förändras hela tiden, de är organiska och det gäller att hänga med i svängarna. Och då måste man vara närvarande i sitt eget liv, annars missar man dem.
”Jag har bara hört så många mardrömsscenarion om ex, att man möts av att folk tycker att det är udda att ha god kontakt.”
Det är en intressant poäng. Och skulle ni rekommendera andra artister att skriva med sitt ex?
Linn: Haha, jag tyckte att det var askul faktiskt.
Malte: Jag har bara hört så många mardrömsscenarion om ex, att man möts av att folk tycker att det är udda att ha god kontakt.
Ni pratar väldigt fint och vackert om varandra. Och som par har en ju ofta delat en viktig del av livet tillsammans.
Linn: Det är så viktigt att tänka gott om varandra om man vill ha relationen kvar. Det tror jag att vi alltid har gjort. Men det kan ta lite tid att komma dit och man får ha lite tålamod med sig själv också. Och har man det så kan det bli riktigt fint, en lång vänskap. Vi har ju delat viktiga år som formar varandra. Fem år är kanske inte så lång tid senare i livet men i gymnasieåren är det ju en evighet, så det skulle jag aldrig försumma. Så man får väl fira lite mer, fira det som var och det som komma skall. Värt att fira är ju att vi fortfarande håller på, att vi har två band och gör det vi vill. Det är ju ascoolt.
Absolut! Vad händer härnäst för er?
Malte: Vi har spelat in lite, så det är lite nytt på gång.
Linn: Vi håller på att göra klart vårt album. Och utöver den här duetten ska vi släppa två singlar till innan albumet i höst.
Kul, mycket att se fram emot! Och hur ska ni fira släppet?
Malte: Ja, men jag får väl fira lite där hemma med flickvän och ta det folk som finns haha.
Det blir ingen digital fest?
Malte: Det hade varit kul, med alla våra bandmedlemmar.
Linn: Ja, skåla via FaceTime.
Underbart, superkul att få prata med er!
Lyssna på Raketklubben och Äventyrets nya låt Is i magen/Is i hjärtat här nedan. Du hittar Raketklubbens Instagram här och Facebook här. Äventyrets Instagram finns här, och deras Facebook kommer du till genom att klicka här.
