by Innanförskogen startades av Elvira Seger och Linn Kårelind som bestämt sig för att skapa något kreativt för ett högre syfte. Det musikaliska initiativet riktar sig främst till barn, men det svängiga formatet gör det omöjligt att sitta still oavsett ålder. Elvira och Linns initiativ skulle kunna beskrivas som ett 360-koncept där föreställningar, skiva och snart även workshops flätas samman för att kunna engagera målgruppen på bästa möjliga sätt.
För ungefär fyra år sedan satt duon på ett plan till Kroatien och fördröjde tiden med rita/gissa-leken. Linn ritade en orm med glasögon, och snart började en hel berättelse växa fram kring karaktären. Ormen skulle heta Ove och tycka om disco. Efter det växte fler och fler detaljer fram och slutligen kom idén om att göra en föreställning med inkludering i fokus. Projektet fick namnet Innanförskogen, som är en ordlek på innanförskap och skog. Efter hårt arbete släpptes i maj en skiva med sju spår, där vi bland annat får möta just Ormen Ove, Bävern Rakim och Spindeln Meya.
Genom Innanförskogen lyfter Elvira och Linn teman som kan vara svåra för barn att sätta ord på. Popsorl har pratat med de två grymma kvinnorna som utstrålar entusiasm, driv och girl power deluxe.
Hej! Hur är läget med er?
Elvira: Jo, men det är bra! Solen skiner!
Så härligt! Var sitter ni någonstans idag?
Linn: Mitt ute i skogen, en kvarts bilfärd från Piteå ungefär. Vi pratade om det här om dagen, att vi har blivit formade av att bo i skogen. Omgivningen har verkligen påverkat att Innanförskogen handlar om en skog. Det är väldigt medvetet att allt utspelar sig i Norrbotten, eftersom det inte kommer så mycket barnkultur härifrån. Det är nästan inga berättelser som centreras kring Norrbotten, trots att det är en stor del av Sverige.
Nej, det är sant. Det är fantastiskt att ni fyller det gapet!
Elvira: När vi spelade in plattan tänkte vi inte att ”nu ska vi göra en barnplatta”. Jag blir glad när folk säger att de inte uppfattar skivan som barnslig utan lekfull. En bekant sa att hon uppskattade den lika mycket som sin son och det gjorde mig väldigt glad. Vissa låtar är komplexa och det gör inget. Man tror att barn inte förstår något, och sen frågar de om något ord man själv inte har koll på.
Linn: Man vill pusha lite på barns förmåga att lyssna, att det händer mycket i musiken. Och det gör det kanske också i förhållande till annan barnmusik. Det är feta arrangemang, ibland annorlunda instrument. Jag kommer ihåg när jag var barn själv att jag tyckte om att lyssna, utforska och fundera över hur de olika instrumenten ser ut. Det är pedagogiskt samtidigt som det är röjigt. Man ska kunna dansa hemma i köket till det liksom. Och det är kul om föräldrarna också tycker om musiken och vill dansa.
Ja, er produktion är ju väldigt professionell!
Elvira: Jag tycker det är så kul! Jag tror att skivan blev bra dels för att vi hade ganska mycket lugn och ro. Det var inte stressigt, jag är inte van vid det. Alltid annars när man ska spela in plattor är det så bråttom hela tiden. Om jag vill ha något speciellt ljud brukar jag inte slänga fram en synth, utan jag kanske går och letar upp en kartong för att få till rätt trumljud. Jag tycker att det känns som att det blir skillnad, speciellt när man mixar. Vi har mixat och mastrat om många gånger för att få fram känslan av lekfullhet och den här inbjudande känslan. Hur får vi fram energin genom ljudvågorna? Det var intressant, att jobba utifrån lekfullheten och hur man får fram den.
Hur har processen sett ut från idé till färdig skiva?
Elvira: Det har tagit ganska lång tid med allt. Dels har vi sökt pengar, vilket tar lång tid. Och så får man beviljat pengar och ser hur mycket man kan göra. Men Linn har skrivit en låt, sen har jag skrivit de flesta andra. Andra musiker har hjälpt till att skriva lite text. Vi skrev låtarna först och sen satte vi ihop dem till en berättelse. Vi har varit ute och spelat föreställningar och då tänkte vi att vi borde göra en skiva, och då gjorde vi det. På den är vi ungefär 20 personer. Någon har spelat ukulele, någon har sjungit in kör och någon har spelat basklarinett och sådär. Och då fick jag tänka om med låtarna vilket var väldigt befriande.
Vad är det för människor som varit involverade?
Elvira: Det är kompisar. Jag har pluggat på Musikhögskolan i Piteå så det är kompisar därifrån.
Kul! Ni får jättegärna berätta lite mer om era konstnärliga bakgrunder.
Linn: Jag är grafisk formgivare i grunden och designar och illustrerar för Innanförskogen, men skriver också lite musik. Under föreställningarna är jag storyteller och guidar publiken genom berättelsen, medan Elvira och tre andra musiker spelar i ensemblen. Så vi gör väl lite allt möjligt. Elvira är djupare rotad i musiken. Jag spelar folkmusik, och det var via folkmusiken som vi träffades för 5 år sedan. Vi upptäckte ganska snabbt att vi var intresserade av samma sak, nämligen att skapa för ett högre syfte så som jämlikhet och jämställdhet. Vi brinner båda för detta och vill använda allt vi kan för att skapa för de här målen.
Elvira: Jag har pluggat musik hela livet, haft band och släppt skivor. Jag sitter med i något som heter Go Business här uppe i Norrbotten som är en inkubator som hjälper företag och då pratar man mycket om kärnan i verksamheten. Det är superbra grejer men hur använder man det när man skapar konst? Då började jag fundera över syfte och kom fram till att jag ville förändra världen. Det är stort, men jag kom fram till att då får det vara okej att det är det. Det är ganska skönt att göra något för att det behövs. Folk säger att det ligger rätt i tiden, men vi tycker snarare att det är 20 år för sent att det görs något som är inkluderande. Vi brukar säga att projektet går hand i med hur vi vill att världen ska vara.
Linn: Ja precis. Och när man är barn är man ju fortfarande formbar. Barn är ofta vettigare än vuxna är, och sen när de växer upp får de höra att de är irrationella och flummiga. Men som barn tycker man att saker som vuxna bara accepterat är konstiga. Vi tycker att barn är smartare än vuxna, så genom vårt projekt hoppas vi att det harmonierar med barnens egna värdegrunder och att de får behålla dem. Vi vill förankra en barnslig, naiv, underbar känsla av att alla är lika mycket värda.
Ni använder TAKK som komplement till era låtar. Kan ni inte berätta lite mer om det?
Elvira: TAKK är tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Det handlar om att förtydliga tecknet. Det är inte teckenspråk. När vi började funderade vi på att ha med någon som kunde teckenspråkstolka. Men det blev tyvärr en pengafråga. Och då hittade vi TAKK, som blev mer tillgängligt och som vi kunde lära oss.
Linn: Alla låtarna på skivan har en dans eller rörelse som är baserad på TAKK. Teckenspråk är mer ett språk, men TAKK är ett stöd för att förstärka andemeningen i det man vill säga. Det används av barn både med och utan särskilda behov på förskolor. Det är lite som att de sjunger med fast att de gör tecken, vilket är enklare för de som redan kan tecknen.
Spännande! Kul att det finns många hjälpmedel för att få med barnen.
Elvira: Verkligen! Och det är inte som att det är svårt från vårt håll. Vi lär oss nya saker hela tiden. Vi är inget perfekt projekt för att vi jobbar med inkludering, utan vi försöker bara ifrågasätta normerna. Vi kommer att prata ännu mer om glesbyggd och om vad det finns för kultur där.
Linn: Vi ser hela tiden behov som behövs fyllas. Vi hade velat översätta Innanförskogen till minoritetsspråket meänkieli. Det är inte så mycket barnkultur som kommer på det språket.
Det hade säkert varit väldigt uppskattat. Vad är det för teman som tas upp i er musik om en går in lite djupare på det?
Linn: Social fobi är ett vanligt begrepp idag men det förstod man inte när man var liten och var livrädd för folkmassor. Eller de barnen i klassen som aldrig kunde sitta still och koncentrera sig. Vi ville att karaktärerna skulle ha drag som man kunde känna igen sig i utan att sätta etiketter på det.
Elvira: Precis. Klump i magen eller tryck över bröstet kanske vi använder. Jag vet om man tänker på ångest själv, jag förstod inte vad det var förrän jag var 20 typ. Man kan identifiera att det finns utan att veta att det heter ångest. Vi har en karaktär, Bävern Rakim som är skogens lyssnare. Om karaktärerna vill prata så går de till honom.
Linn: I föreställningen får man lära sig att djuren kompletterar varandra eftersom de har olika egenskaper. Om jag har social fobi kan någon hjälpa mig med det. Alla förstår att jag måste gå hem om jag inte kan hantera det. Det finns alltid någon som kan hjälpa mig, och jag kan hjälpa andra med annat. Innanförskogen ligger i Norrbotten, det är det som det handlar om. Skogen är ett demokratiskt samhälle och karaktärerna har olika egenskaper som kompletterar varandra, och de lyfter och stärker varandra. Innanförskogen är ett försök att förklara ett demokratiskt samhälle så som vi tycker att det ska vara, fast för barn. Då kanske man inte pratar om demokrati och inkludering. Vi har alltid känt att skogen har varit en plats där man kan hitta lugn och inspiration, där man känner att man kan vara sig själv.
Elvira: Och den är gratis!
Linn: Det är en inkluderande plats.
Hela initiativet är fantastiskt, jättekul att få prata med er!
Du lyssnar på Innanförskogens skiva här nedan! Det går även att följa initiativet på Instagram.
